Sådär, då var man "hemma" i Chongqing igen efter massor med timmar (ganska exakt 29 från dörr till dörr) på resande fot. Det började dock med en hektisk morgon mellan 8 och 10 med avlämning av paket på Volvo, upphämtningar av paket på vår fabrik och ett snabbt stopp på kontoret innan bilen skulle lämnas tillbaka kl 10. Blev lite sen men det var helt ok. Detta gjorde dock att tiden till kl 11 när far min skulle hämta mig blev kort men jag lyckades klämma in nödvändig packning så att jag var klar bara några minuter efter utsatt tid (glömde dock några grejer men det får vara gjort).
På Landvetter gick allt bra, likaså i Istanbul och jag kom hela vägen till Peking innan det började ta emot. Jag har aldrig sett så mycket folk trängas för att komma igenom passkontrollen förut. Det beror ju säkert på att kinesiska nyårsledigheten var 1-3 jan (alltså inte det kinesiska nyåret utan kinesernas ledighet kring kalendernyåret) och alla de expats som varit hemma och firat jul och nyår också anländer just idag. Alltså orutinerat att välja denna dag. Det tog mig 1 timme och 15 minuter att komma igenom, vilket är åtminstone 45 minuter längre än vad det tagit någon gång tidigare.
Efter en kort tågresa ankom jag bagagehallen men p.g.a. förseningen hade de stängt ner skyltarna som visade på vilket band vi skulle hämta bagaget och det blev efter en fråga i informationsdisken och en felaktig hänvisning en rörig upplevelse inne på Air Chinas bagagehanteringskontor. Det var ju inte bara jag som saknade bagage men de vägrade inse att det var ett generellt problem och därför bad de oss, var och en för sig, att vänta på vår tur. En kille, såg sydeuropeisk ut, brast dock ut i perfekt kinesiska och förklarade tydligt att det ju gällde oss alla - samma problem och att vi inte ville stå och vänta på vår tur utan veta var alla våras bagage fanns. Svaret blev då: band 39. Så lätt det kan vara ibland ifall man pratar språket. Band 39 hade dock skyltar med Washington så det var inte helt uppenbart.
När jag nu traskade igenom tullen och bort till transferdisken var klockan 17:15, och min flight skulle avgå 17:30. Det var alltså kört att komma med och jag fick ta hissen upp till våning 4 och avgångshallen, gå till biljettkontoret och ordna en plats på ett senare flyg. Som tur är var biljetten ombokningsbar, även vid no-show och nästa flight gick en timme senare. Ingen större fara då alltså. Jag fick checkat in på en nödutgångsplats vid fönster och gick därefter genom säkerhetskontrollen och bort till loungen där jag några lugna minuter efter ett par frustrerande och sedan hektiska timmar.
Planet lämnade gate:n i tid men fastnade sen på taxibanan i en timme ungefär. Väl uppe i luften serverades kycklingköttbullar med ris, och jag tittade på Ondskan på min iPad. Har inte exakt koll på tiden när vi lyfte (sov säkert då) men vi var iaf ganska exakt en timme försenade till Chongqing och jag anlände hotellet strax efter 23.
På Landvetter gick allt bra, likaså i Istanbul och jag kom hela vägen till Peking innan det började ta emot. Jag har aldrig sett så mycket folk trängas för att komma igenom passkontrollen förut. Det beror ju säkert på att kinesiska nyårsledigheten var 1-3 jan (alltså inte det kinesiska nyåret utan kinesernas ledighet kring kalendernyåret) och alla de expats som varit hemma och firat jul och nyår också anländer just idag. Alltså orutinerat att välja denna dag. Det tog mig 1 timme och 15 minuter att komma igenom, vilket är åtminstone 45 minuter längre än vad det tagit någon gång tidigare.
Efter en kort tågresa ankom jag bagagehallen men p.g.a. förseningen hade de stängt ner skyltarna som visade på vilket band vi skulle hämta bagaget och det blev efter en fråga i informationsdisken och en felaktig hänvisning en rörig upplevelse inne på Air Chinas bagagehanteringskontor. Det var ju inte bara jag som saknade bagage men de vägrade inse att det var ett generellt problem och därför bad de oss, var och en för sig, att vänta på vår tur. En kille, såg sydeuropeisk ut, brast dock ut i perfekt kinesiska och förklarade tydligt att det ju gällde oss alla - samma problem och att vi inte ville stå och vänta på vår tur utan veta var alla våras bagage fanns. Svaret blev då: band 39. Så lätt det kan vara ibland ifall man pratar språket. Band 39 hade dock skyltar med Washington så det var inte helt uppenbart.
När jag nu traskade igenom tullen och bort till transferdisken var klockan 17:15, och min flight skulle avgå 17:30. Det var alltså kört att komma med och jag fick ta hissen upp till våning 4 och avgångshallen, gå till biljettkontoret och ordna en plats på ett senare flyg. Som tur är var biljetten ombokningsbar, även vid no-show och nästa flight gick en timme senare. Ingen större fara då alltså. Jag fick checkat in på en nödutgångsplats vid fönster och gick därefter genom säkerhetskontrollen och bort till loungen där jag några lugna minuter efter ett par frustrerande och sedan hektiska timmar.
Planet lämnade gate:n i tid men fastnade sen på taxibanan i en timme ungefär. Väl uppe i luften serverades kycklingköttbullar med ris, och jag tittade på Ondskan på min iPad. Har inte exakt koll på tiden när vi lyfte (sov säkert då) men vi var iaf ganska exakt en timme försenade till Chongqing och jag anlände hotellet strax efter 23.
0 comments:
Skicka en kommentar